Idag är det precis 1 år sedan våran älskade lilla farmor lämnade oss. Saknar dom båda enormt mycket och dom finns i mitt hjärta hela tiden. Kommer aldrig glömma alla minnen som finns, det bästa jag har och aldrig kommer släppa. 
Denna dikt hade farmor hittat och hon hade sparat den tills dagen då hon dog. Jag brukar läsa den för mig själv ibland och det känns enormt bra när jag gör det. Man kan tro att det är farmor som skrivit den själv för det var precis så här hon ville att du skulle vara.

Den dagen jag går för att ej vända åter
Jag vill att ni minns mig precis som jag var
Det blir bara värre mina kära om ni gråter
För ingen kan ändra det öde vi har
Den dagen ni står här och kanske mig saknar
Jag vill att ni lever och livslusten har
Mina älskade kära jag vill att ni lever
de dagar, den tiden ni har kvar


Den är enormt fin och jag älskar den, jag älskar henne, jag älskar farfar men tyvärr så lever vi i en värld som någon gång kommer ta slut för alla och jag hatar den, varför måste den splittra något så underbart?
Jag vet att ni finns med oss hela tiden och jag hoppas att ni vet hur mycket vi saknar er, ni är de underbaraste männsikor som fötts på denna jord och ni kommer alltid finnas i våra hjärtan!